Trans Scania One Way

...eller hur man korsar Skåne på tre dagar och fortsätter en bit till...men den här idén började för ganska länge sedan när jag, Cilla, Eva, Per, Marie och säkert några till funderade på spännande och utmanande äventyr som vi skulle vilja göra.

Nu kunde jag inte vänta längre. Kristi himmelsfärdshelgen låg ledig, jag ville ha revansch efter DNF i Toscana och 160km på tre dagar skulle passa perfekt i min träning inför höstens 100miles-lopp.

Planeringen var genomförd och rutten var fastslagen. Tanken var att följa Trans Scania-banan från Långa bryggan i Bjärred och till Haväng och sedan fortsätta till Brantevik enligt rutten för FMR/GAX vilket skulle betyda totalt 160km.

Två övernattningar tänkte jag göra på vägen. Första natten på Vandrarhemmet i Blentarp och andra natten på Gästis i Brösarp.

Dagen innan löpningen, på onsdagen, tog jag bilen tvärs över Skåne för att placera ut övernattningsväskorna och för att parkera bilen vid "målet" i Brantevik. Tillbaka till Simrishamn tog jag mig springande för att ta bussen tillbaka hem igen. Lite nervöst började det bli när jag tänkte på att om tre dagar skulle jag komma på andra hållet och förmodligen vara lite tröttare.

Efter en lång bussresa hem var det bara att ladda upp med mat, dryck och sömn innan det var dags att kicka igång äventyret.

Dag 1, torsdag 10/5, Långa bryggan - Blentarp

Efter en lite orolig natt ringde klockan tidigt. Väderprognosen visade att det skulle bli uppåt 25grader men förhoppningsvis lite sval svalkande motvind från öster.

Efter morgongröt och lite plockande med utrustningen gav jag mig iväg mot bussen för en heldags löpning.

Första anhalten var Lund där jag skulle möta Niclas och Marina på bussen mot Bjärred. Marina hade jag inte sprungit med innan men hon var, redan från början, en frisk fläkt. Det skulle funka bra.

Väl framme i Bjärred tog vi oss ut mot yttersta delen av Långa bryggan där vi sammanstrålade med Inko. Förväntan låg i luften. Inko skulle springa 50+ km för första gången. Niclas och Marina planerade att följa med de första 27km till Skryllegården och jag själv stod inför första dagsetappen som var drygt 60km. Visste att jag skulle ha sällskap till Kullatorpet där Inko och andra tänkte vika av mot Genarp och jag mot Blentarp för de sista 15km för dagen.

Några minuter innan åtta kunde jag inte hålla mig. GPS:en var grön och kartan var laddad på klockan.

- Nu sticker vi!

De första 500 meterna går på bryggan in mot land. Bryggan ackompanjerar våra steg med gnissel och gnäll. Känns som om den skulle behöva en översyn...

Väl på land snirklar vi oss ut ur bebyggelsen och tar sikte över rapsåkrarna mot Lund. I början går det lite fort men vi gör vårt bästa för att dämpa tempot. Samtidigt får vi en försmak av dagens värme. Den känns redan av lite men som tur är så har vi en lite sval motvind som svalkar oss lite.

Vi närmar oss Lund via Värpinge och springer längs reningsverksdammarna vid Höje å och kommer in i St Lars parken. Här väntar Cilla på oss. Hon har sprungit de fyra kilometrarna från Hjärup för att ansluta till oss.

Vi beger oss vidare mot Skryllegården via Stora Råby, Linero och Hardeberga. Här får vi cyklande sällskap av Marinas sambo Emil. Vi fortsätter förbi Rögle dammar och genom Dalby Norreskog innan vi når Skrylle och fikastoppet.

Vid Skrylle väntar Annika. Annika ska springa 6-timmars på Löparkalaset på lördagen så hon står över löpningen idag. Skönt med lite moraliskt stöd ändå :-)

Vi fixar iordning utrustningen inför fortsättningen innan vi fyller på från caféets utbud. Niclas stiger av här och vi andra väntar in Marie och Per som är på väg med bussen. Marina bestämmer sig för att 27km inte är nog och bestämmer sig för att fortsätta, kanske till Genarp.

När alla är samlade ger vi oss iväg in i Skrylleskogen. Lite stelt till en början men när vi rullat på utför ett tag så släpper det. Skönt att komma in i skogen och få lite skygga. Värmen börjar göra sig påmind men ännu är den hanterbar. Jag tar det lugnt och går i alla uppförsbackar för att spara energi.

Vi viker in i Trollskogens grönska och snart är vi framme vid Torna Hällestad. Passerar via ett par uppförsbackar över åsarna och tar sikte på nästa hållpunkt som är Knivsåsen och Dalby stenbrott.

Väl framme vid stenbrottet åker Wettextrasan fram och placeras på huvudet. Det får bli beduinstyle nu och den våta trasa svalkar fint men snyggt är det inte...

Kosan styrs mot Björnstorp och efter att ha kämpat oss fram på några mindre stigar och varma asfalts- och grusvägar är vi framme vid The Lodge.

Tyvärr gör Inko och hans dotter en felnavigering när de hamnar lite på efterkälken innan The Lodge men Inkos sambo har kontakt med dem så vi andra fortsätter efter en liten pause och efter en stund möter vi Inko och hans dotter när de är på väg till The Lodge från fel håll. De fortsätter på egen hand och vi andra fortsätter framåt mot Romele klint för dagens brantaste backe.

När vi pustat ut efter Romele klint är nästa mål några kilometer längre fram. Kullatorpet, där jag ska vika av mot Blentarp och de andra fortsätta mot Genarp.

Blentarp 12km står det på skylten. Låter lite för bra för att vara sant. Jag har sprungit knappt 46km och jag tror att det är minst 15km kvar till Vandrarhemmet i Blentarp som ligger strax utanför Blentarp. Försöker ställa in mig på att det är 15km men hoppas på 12km.

Nu börjar jag känna av värmen. Har en flaska med vatten kvar men är osäker på när nästa möjlighet att fylla på finns så jag frågar en sommarstugeägare, som jag passerar, om jag får fylla på en flaska med vatten.

- Såklart, säger han. Vill du ha ett glas saft också?

Det smakade ljuvligt med saft! Det finns många snälla människor...

Jag fortsätter min väg framåt över Romeleåsens utlöpare. Till en början är det skogsstigar men sedan backigt böljande grusvägar.

Kommer fram till Romele golfbana och ser vattenutkastet. Fyller flaskor och blöter min trasa. Står en lång stund och låter vattnet spola över handlederna för att svalka ner mig. Går över parkeringen och ser Skåneledsmarkeringen uppe i skogsbrynet. Ser samtidigt skylten KIOSK och flaggan som säger Öppet. En glass och en läsk fick det bli innan jag gav mig i kast med eneskogen och kohagarna som jag visste skulle komma.

Fortsätter. Klättrar över stättan in i eneskogen. Ser inga markeringar. Tar fram kartan på klockan och går i rätt riktning i alla fall. Vet att det är dåligt markerat här. Efter någon minut ser jag orange markeringar en bit bort. Tar mig dit och lyckas nästan direkt gå fel igen när jag följer stigen åt fel håll. Blött och lerigt är det på kostigarna och efter ytterligare en liten felnavigering kommer jag rätt. In i kohagen. Bara att följa staketet nu. Rakt fram. Underlaget är upptrampat av korna och stenhård packad lera. Jag går framåt. Inte en chans att jag kan springa här på mina lite trötta fötter.

Ser utgången ur hagen och möts av ett gäng kor. De tittar stint på mig men när jag ignorerar dem bryr de sig inte om mig heller.

Ut på grusväg igen. Känner igen mig från det att jag sprang med Lupita på Trans Scania här, fast åt andra hållet. Inte jättelångt kvar till Blentarp nu. Varvar småjogg när det går nedför, med gång, när det går uppför.

Kommer fram till Blentarps camping och leden viker av i skogen. Trampar på en tallpinne med ena foten så att den går rakt genom strumpan på andra foten och det gör ont. Det svider rejält men det går bra att röra på foten åt alla håll. Utan att kolla efter bestämmer jag att det nog bara är ett skrapsår. Inget allvarligt alltså. Tur!

Sista biten genom Blentarp nu. Bestämmer mig för att ta en pizza med mig till vandrarhemmet som middag. In på Leffes grill och beställer. Väntar i solen medan pizzan blir klar och konstaterar att det definitivt inte var 12km hit utan 15 som jag trodde. Klockan visar nästan 61km innan jag får pizzan och går den sista biten till vandrarhemmet.

Möts av en trevlig värdinna, får min väska och checkar in på mitt rum. I kylen finns det kall cola som jag lämnat samtidigt med väskan. Klunkar i mig den rakt upp och ner innan jag går in i duschen. Duschar länge, länge. Så skönt. Nya svala kläder på och jag sätter mig i trädgården och äter min pizza. En påse bilar får bli efterrätt. Nu känns det bra. Lite stel i framlåren men inte farligt.

Sträcker ut mig på sängen och slötittar på TV och kollar FB. Snart dags att sova för att ladda batterierna inför morgondagen.

Dag 2, fredag 11/5, Blentarp - Brösarp

Vaknar efter nattens åskväder och känner mig hyffsat pigg. Lite stel när jag går ut i köket för att fixa morgongröten.

Äter och tar en dubbel resorb och en kopp kaffe. Fixar iordning utrustningen och fyller på energi i västen. Huma gel, Veloforte bars och ett par power gel shots och Tailwind i flaskorna.

Tar en kopp kaffe till medan jag väntar på FMR-Krister som ska vara min följeslagare idag. Han har startat tidigt i dag för att ta buss från Brösarp till Blentarp.

Tittar ut genom fönstret och där kommer han gående längs vägen. En snäll busschaufför släppte av honom så nära vandrarhemmet som möjligt.

Efter toabesök och sista kollen av utrustningen var det dags att ge sig iväg mot Brösarp ca 60km bort längs Skåneleden. Strax innan sju visar klockan.

Nattens åska och regn har gjort att landskapet är insvept i lätt dimma. Skönt att slippa solen och alldeles underbart att ge sig ut i morgontystnaden. Skönt att ha sällskap av Krister som har lätt för att prata om allting. Vi växlar jogg med gång och snart närmar vi oss Sövdesjön och fortsätter vidare mot Snogeholmsjön.

Springer, går o pratar. Rätt som det är kommer vi fel. Bara att vända om och välja rätt väg. Det brakar till i buskarna och vi skojar om att nu kommer vildsvinen men inga syns till.

Tiden rullar på medan vi lunkar framåt. Då jag aldrig har sprungit här tidigare har jag dålig koll på var jag är och vad som kommer härnäst. Krister guidar bra genom kohagar och backiga grusvägar. Vi hälsar på någon enstaka so är ute och rastar hunden annars är vi ganska ensamma oavsett om vi är inne i skogen eller ute på småvägarna.

När vi passerar väg 11 har vi ca 15km kvar till lunchstoppet i Lövestad. Ca 2 timmar senare är vi framme vid Karlssons hörna efter att ha avverkat böljande grusvägar och en del asfaltssnuttar.

På Karlssons hörna möter vi ett gäng mountainbikecyklister som kört om oss tidigare och är på väg från Blentarp till Kivik. Vi får superservice och efter en sillamacka för mig och en hamburgare för Krister bjuds vi på kaffe på maten. När innehavarinnan får höra att vi springer längs Trans Scania banan visar hon stolt upp sitt diplom från Trans Scania organisationen. När loppet går här förbi håller Karlssons hörna öppet dygnet runt för att serva löparna. Vilka eldsjälar det finns. Utan sådana hade nog inte landsbygden kunnat hållas vid liv.

Efter att ha lämnat Lövestad och fått upp värmen igen blir det snart fler oländiga kohagar igen. Krister hittar som i sin egen ficka och vi går ifatt mountainbikecyklisterna som gett sig i väg lite före oss och har det jobbigt bland stenarna och alla stättor.

Maratondistansen passeras mitt ute i skogen på vår väg mot Alunbruket. Vi tar en omväg till kaffestugan och köper dricka sedan ger vi oss direkt iväg igen. Snart börjar det bli lite kuperat och småtekniskt när Skåneleden slingrar sing fram längs med Verkeån. Jag känner att jag inte orkar springa längre och vid 50km släpper jag iväg Krister och tackar för hans draghjälp under dagen.

Jag försöker äta och dricka lite för att få tillbaka krafterna. Bestämmer mig för att det duger med snabb gång också omm det inte funkar att springa. Mindre än en mil kvar nu och allt pekar på att jag kommer att vara framme i Brösarp i god tid för att hinna med ett varmt, skönt bubbelbad innan middagen.

Kommer fram till Hallamölla kvarn och fortsätter framåt till Vantalängan. Här möter jag vandrare lite då och då och vid Vantalängan är det fullt av scouter.

Efter Vantalängan är det bara transportsträcka kvar då banan går på asfaltsvägen rakt in till Brösarp. Tar fram mobilen och kollar i Google Maps hur långt det är. Bara 2,2k! Nästan inget. Snart framme. Lite öm på vänster lilltå och trötta lår. Höger knä känner också av den hårda asfalten men det är snart dags för vila.

När jag kommer fram till Brösarps Gästis så är klockan strax innan fyra. Gott om tid för lite lyx i Spa:et :-)

Nyduschad och ombytt går jag den korta biten till huset där spa:et ligger. Kryper ner i bubbelbadet försedd med en öl. Himmelskt!

Kvällen avslutas i restaurangen med trerättersmiddag och vin. Kände att jag var värd det efter 120km avverkade på två dagar.

Efter middagen somnade jag gott i den sköna hotellsängen.

Dag 3, lördag 13/5, Brösarp - Brantevik

Börjar dagen på bästa sätt med hotellfrukost. Såg fram emot äggröra o bacon men när jag kom in i matsalen blir jag påmind om att jag bor på Brösarps Gästis. Här serverar man så klart äggakaga med stekt fläsk och lingon ackompanjerat av små goda prinskorvar. Jag kompletterar med årets skörd äpple och en kopp gott kaffe att dricka till. Så gott!

Efter att ha försett mig av övriga godsaker ett par gånger till var jag nöjd och gick upp på rummet för att göra mig iordning för dagens löpning. Jag hade gott om tid och kostade på mig en halvtimmes tupplur på sängen innan jag skulle möta Cilla och Per som var dagens följeslagare.

Per kom springandes från sin sommarstuga och Cilla fick skjuts av sin mamma och pappa. Efter en avslutande kopp kaffe på verandan gav vi oss iväg mot Haväng som var första anhalten för dagen och egentligen punkten där jag korsat Skåne från väst till öst.

Vi sprang längs Skåneledens små grusvägar och skogsstigar innan vi kom ut i hagarna efter Skepparslöv. Stigen vindlar sig fram och man korsar asfaltsvägen många gånger. Plötsligt ser man vandrarhemmet och havet är bara ett stenkast bort. Över bron över Verkeån och vi är framme vid Skånes östkust.

Trotts allt så är det inte detta som är målet så vi fortsatte söderut längs kusten. Nästa delmål är Vitemölla och på vägen dit passerar vi Klammersbäck där jag stod som funktionär på Österlen Spring Trail och visade vägen.

När Vitemölla passerats springer vi längs havet till Kivik. Här vänder Per hemåt mot sommarstugan och efter några kramar skiljs vi åt.

Jag och Cilla fortsätter och passerar Kungagraven och fortsätter mot Karakås. Strax efter Esperöds allé kommer Christina mot oss och slår följe mot Stenshuvud.

Det är precis som om jag fick nya krafter av det pigga sällskapet för jag orkar till och med jogga upp mot Stenhuvud bitvis.

Efter att ha beundrat utsikten uppe på huvudet bär det nedför till naturum och den efterlängtade fikan.

En cola, en årets skörd och halva Cillas underbara macka gjorde gott men kroppen blev rejält stel av att sitta ner så det tog emot en hel del att komma igång.

Vi tog oss ner till stranden för lite sandlöpning fram till Knäbäckshusen.

Här vände Christina tillbaka till Stenshuvud igen och vi tackade för sällskap och energiinjektion. Jag och Cilla fortsätter vår väg söderut, nu inne bland de backiga småvägarna runt äppelodlingarna innan vi kommer ut till stora vägen mot vik.

Det är så vackert med alla träd som blommar. Körsbärsträden i full blom och äppelträden på gång att slå ut. Jag är nog ganska trött här för jag kommer mig inte för att ta fram mobilen och föreviga ögonblicket.

Vi svänger ner mot Vik och jag stannar till på höjden innan hamnen. Vilken utsikt! Tror att det var här som Cilla hittade källan som Lena visade oss mitt i natten när vi sprang Full Moon Race för ett par år sedan.

Väl nere i hamnen fyller vi på vatten och går på toa innan vi tar oss vidare. Förbi Tjörnedala där konsthallen hade placerat ut en massa installationer längs med vandringsleden. Igenom Baskemölla och sedan efter att stigarna över strandängarna vid Våhällarna har klarats av är vi framme i Tobiksvik.

Nu är det bara ett par kilometer kvar till Simrishamn och jag fantiserar om mjukglass.

När vi är framme i Simrishamn festar vi loss på glass som vi äter medan vi tar oss upp för backen söderut.

Bara 5 km kvar och vi diskuterar om vi måste springa en liten omväg för att få ihop 40km för dagen och 160km totalt. Vi passerar Simrislund och kommer ut på strandängarna. Nu lyser solen och det blir lite varmt när vi kommer ut på cykelbanan men nu är det inte långt kvar.

Vi passerar norra hamnen i Brantevik och konstaterar att vi nog måste ha ett par hundra meter till för att få ihop distansen.

Nu ser vi Hörnan i Brantevik och Cillas och min bil. Vi springer förbi hamnen och tar en omväg ner om Evas hus innan vi är tillbaka vid Cillas hus och bilarna igen.

40,18km och 160,18km totalt.