Då var det dags igen. Mitt andra försök på Black River Run 100 miles i Västerås.
Jag, Zung och Malou åkte upp tillsammans till Västerås fredagen innan loppet så att vi skulle få en skön natts sömn i den våning som vi hyrt via AirBnB.
Efter hamburgaruppladdning med några andra löparvänner somnade vi gott.
På loppmorgonen tog vi oss den korta biten från våningen till Rocklundaområdet i Västerås där starten går ifrån.
Banan som vi ska springa 10 varv på är 16km lång per varv.
Sedan förra året kommer jag ihåg banans olika delar bra. Först fyra kilometer småkuperad löpning på motionsspår och tekniska MTB-spår. På MTB-spåren är det massor av rötter och en hel del sten och berghällar. Lite lera här och där gör att det inte brukar gå så fort här. Banan fortsätter vidare på ett par kilometer grusväg fram till första vätskekontrollen.
Efter vätskan blir det löpning längs med Svartån på singletrack innan man kommer fram till ett koloniområde som rundas. Asfalterad cykel o gångbana tar vid och banan passerar förbi en vacker kyrkogård men det är spikrakt tråkigt att springa här. In på grusväg genom ett fritidshusområde till man kommer fram och passerar under motorvägsbron. Vidare på asfalt in mot centrala Västerås och andra vätskekontrollen vid ca 11km.
När vätskekontrollen passerats vänder banan tillbaka i motsatt riktning på andra sidan Svartån. Blandat asfalt och grus med korta backar innan man är framme vid motorvägsbron igen.
Uppför en brant trappa och en lika brant slänt innan banan kommer in på riktigt kuperade motionsspår innan man åter är vid start o målområdet igen och har klarat av ett varv.
Starten går klockan tio och jag har ännu inte vågat säga till någon att jag siktar på att komma under 24 timmar, nästan två timmar snabbare än 2018.
Startar längst fram, inte för att jag är snabb men jag ville kunna hålla mitt eget tempo från början.
De två första varven rullar på och det är svårt att hålla nere tempot som vanligt. Stannar bara och tar en ny flaska sportdryck vid varvningen och sedan ut igen.
Inför tredje varvet bestämmer jag att det är dags att ta det lite lugnare och börja gå på de första 4km. Bara äta, dricka ordentligt medan jag gick med bra fart efter varvningen. Nu började jag också att gå i alla små uppförsbackar men springa nedför och där det var platt.
På varv sex utökade jag med en gångsträcka till. Förbi kyrkogården och fritidshusområdet gick jag raskt och åt o drack fram till motorvägsbron.
Jag tror det var på varv sju som Thomas Ankarcrona erbjud sig att springa ett varv med mig som farthållare. Då var jag också tvungen att sätta på mig lite mera kläder. Temperaturen var bara ett par plusgrader. Riktigt skönt med sällskap under ett av de mörka varven.
Varv åtta rullade på som de föregående. Fortfarande mörkt men gryningen kunde skönjas mot slutet.
En skön känsla infann sig i början av varv nio. När jag gick och åt i början av varvet och räknade på hur långt tid den sista biten skulle ta förstod jag att det skulle gå att komma under 24 timmar om inget oförutsett hände. Nu var det också ljust och det gjorde det lättare att passera genom skogens alla rötter och stenar.
Sista varvningen! Skön känsla men lite trötta ben. På nionde varvet hade jag passerat och sett en hel del löpare men nu kändes det som om jag var själv på banan. Drömmen om 24 timmar höll mig igång men efter sista vätskan blev det inte många springsteg. Jag kunde inte övertyga mig att det behövdes då jag visste att jag skulle klara mitt tidsmål.
Sista hundratalet meter på upploppet sprang jag så klart. Överlycklig inombords korsar jag mållinjen på 23:35:00. Bältesspännet är mitt!
Målgången blir dock dagens antiklimax. Inga funktionärer eller andra uppmärksammar att jag går i mål. Funktionärerna verkar fullt upptagna med att riva tält mm. Lite mer engagemang skulle man ju önska då övriga delar av tävlingen funkat så bra.
Efter att jag vänligt men bestämt påpekat att jag faktiskt gått i mål fick jag både medalj, bältesspänne och målgångskram.
