I Angers i Frankrike med Team Max och Glädjeknuff.
Första loppet utanför Sverige med Max och joëletten skulle bli det trettio kilometer långa Urban Trail loppet Tournée des Ducs.
Urban Trail betyder en bana som både går på stigar och småvägar på landsbygden men också genom byggnader, uppför trappor och över andra hinder i staden.
Vårt lopp skulle startade åtta på morgonen från ett 500 år gammalt slott på den Franska landsbygden. Skönt med tidig start då väderprognosen lovade uppåt 30 grader varmt framåt eftermiddagen.
Vi var sju löpare som skulle föra joëletten framåt längs banan. Ola, Daniel och jag från Team Max. Viktor, David och Rickard från Glädjeknuff och Guy från vår sponsor Scania i Angers.
På första halvan av loppet skulle Max vara kapten i vagnen och den andra halvan tog Thea över kaptensrollen.
Vi var tre joëletteekipage på startlinjen. Förutom vårt eget var det två vagnar från den franska föreningen Dunes d’espoir.
Joëletterna startade tio minuter före det övriga fältet och fick mycket uppmärksamhet av både speaker, publik och fotografer innan startskottet.
Efter startskottet bar det av uppför en grässlänt i slottsträdgården, ut genom portarna och uppför backen genom byn som varade en dryg kilometer innan vi sprang vidare genom vinfälten.
Banan gick längs stigar och mindre vägar och passerade genom små byar och förbi vattendrag.
I en damm fanns det massor av grodor som kväkte högt vilket gav Max feeling. Han kvackade högt i vagnen när han härmade grodorna. Värmen steg men det var fortfarande ok.
Efter ungefär 11km kom vi fram till första vätskestoppet.
En av de franska joëletterna hade fått punktering och vi lånade ut vår punkaspray och hoppades att de skull kunna laga hålet.
Färden mot växlingen gick vidare och snart var vi framme vid växlingen av barn i joëletten.
Thea tog plats i vagnen och vi gav oss av. På vägen mot Angers passerade vi igenom flera byggnader. En bilfirma, ett tidningstryckeri, flera skolor och någon kyrka. Upp och nedför trappor. In genom föreläsningssalar och genom bebyggelsen på små bakgator.
På ett ställe stannade vi till och dansade vid en DJ innan vi sprang vidare.
Nu var vi inne i Angers och värmen började göra sig påmind ordentligt.
I mina flaskor började sportdrycken ta slut. Som tur var fanns det vatten i en av byggnaderna som vi passerade igenom.
Banan fortsatte genom staden och vi började förstå att siktet var inställt på en lång stentrappa upp mot katedralen.
Efter några kilometer var vi framme vid trappan. Många lyft blev det på rad och det sved lite i vaderna och armarna men snart var vi uppe vid katedralen. Bara en kilometer kvar nu och snart kom nedförsbacken mot sista bron. Mycket publik längs med banan nu och det kändes som om de hejade lite extra på oss som kom med joëletten.
Sista svängen och målet i sikte.
Ser Max på andra sidan mållinjen samtidigt som vi går i mål och alla får medalj.
Även om det egentligen aldrig riktigt var en tävling så visade det sig att vi var första joëlette i mål.
Efter lite picknick i skuggan var det dags för prisutdelning med alla barnen och löparna på scen. Stora pokaler och plaketter till barnen, störst pokaler till Max och Thea.
Jag är så tacksam och glad att ha fått vara med om den här upplevelsen och kunnat göra det möjligt för Max och Thea att kunna vara med på sina villkor. Känslan går inte att beskrivas i ord.
