Efter måndagens första härliga mil på den nya cykeln bestämde jag mig för att åka till Skrylle. Frågan var om det bara skulle bli promenad eller om jag skulle våga mig på att prova några enstaka springsteg.
Regnet strilade ner och det var nästan folktomt i Skrylle när jag kom dit i det sista dagsljuset. Planen var klar. 500 meter gång sedan lite spring, max 250 meter, och sedan gång igen osv. 5 km tänkte jag mig hålla på i. Funkade det inte alls skulle jag kunna vika av på tre km spåret.
Upp till bevis. Ut på spåret. Drar in den härliga höstluften i lungorna. Inget går upp mot fuktig skogsdoft. Har längtat efter detta den senaste dryga veckan. Dags för de första stegen.
Försiktigt, försiktigt... Känns det? Någon stelhet? Ömt?
Jaaaaaa! Det funkar! Tänk vad skönt det är att bara få lunka på.
Gång igen. Tar i lite mer när det nu känns bra. Snart dags för löpning igen. Känns minst lika bra. Springer om en annan löpare som säkert undrar vad jag håller på med när jag kort därpå börjar gå igen.
Kommer i mål vid bilen efter att ha sprungit sista biten. Härligt varm och go. Skönt att känna pulsen slå. Oerhört skönt att det inte gjorde ont i hälsenan. Hoppas, hoppas att det ska hålla i sig. Nu gäller det att trappa upp långsamt under någon vecka.
Kanske cykel i morgon... Eller några springsteg till...
