Direkt efter mållinjen faller Lena på knä. Jonas undrar nog vad som händer.
– Jag vill fråga dig en sak, säger Lena och tar fram ringarna från ryggsäcken.
Så avslutas min 47 kilometersrunda på årets Österlen Spring Trail.
Redan någon dag tidigare hade Lena invigt mig i sina frieriplaner. Jag fick äran att se till att champagne, jordgubbar, rosor och andra tillbehör skulle finnas vid målgången.
Kylväskan packades full på morgonen innan jag gav mig av mot Christinehofs slott. Jag hämtade upp Lisa Flower i Torna Hällestad innan vi tog oss vidare i morgondimman. Väl framme vid slottet sattes kylväska och ombyteskläder in i stallet som tjänade som omklädningsrum för loppets deltagare.
På slottsbacken småsnackades det med gamla bekanta och bekanta som jag tidigare bara träffat på Facebook. Löpare från Scania Road Runners, Lonesome Runners, Coach K Runners, IS Göta, Andrarums IF och allt vad klubbarna heter. Härlig stämning!
Lena och Jonas kommer i sällskap med Christian. Jag, Lena och Jonas ska springa tillsammans i dag helt utan tidskrav. Vårt mål är att alla ska i mål för att Lena ska kunna genomföra sina planer. Jonas anar ännu inget. Han tycker bara att det är lite konstigt att jag har en stor kylväska med mig.
Starten närmar sig och vi hittar en startgrupp för livsnjutare som kommer att passa oss i dag.
Efter nedräkning skickar Gael iväg startfältet med ett rejält tut från tryckluftstutan. Knappt 200 löpare ger sig iväg för varvet i Ekoparken. Härligt att passera förbi slottet igen efter drygt 3 kilometer igen och bli påhejad av 22 kilometers löparna som börjar samlas.
Nu springer vi bort mot Alunbruket i Andrarum. Traditionsenligt går banan upp och nedför slagghögen utanför det gamla bruket för att sedan vända upp i skogen på smalare stigar. Härligt småsnackande med andra löpare småjoggar jag framåt. Väntar in lite då och då så att jag inte tappar bort Jonas och Lena.
Snart är vi framme vid Hallamölla och efter lite vätska och några bitar godis tar vi oss över Verkeån och springer på ramslökfyllda ängar. Ett litet vattentramp i en bäck tar oss vidare längs Backaleden. När leden är mera lättsprungen på en grusväg i skogen kommer dagens första och enda tveksamhet om vägvalet. Några löpare fortsätter rakt fram men efter att jag kontrollerat kartan i klockan får vi stopp på utbrytarna och viker in på den gulmarkerade leden i skogen.
Snart är det dags att ta sig uppför dagens första lite längre backe upp mot Tockabjär. Vi tar den gåendes och börjar springa när vi kommer in på mindre stigar i barrskogen igen.
Efter ca 17 kilometer är vi framme vid Vantalängan och dagens andra vätskestation och dimman lättar och solen börjar värma gott. Nu är vi ganska långt ner i startfältet men vi tuffar på och tar oss vidare mot Brösarps Norra Backar. Viker in på Glimebodaleden efter någon kilometer och tar dagens andra långa backe gående. Stannar och beundrar utsikten mot bäcken som slingrar i ravinen nedanför oss. Fortsätter uppåt på fin stig genom skogen. När vi kommer ut ur skogen hamnar vi på böljande ljunghedsbackar med vidsträckt utsikt över Brösarp och om det varit helt klart hade vi kunnat skymta Östersjön också.
Vidare förbi Glimmebodagården och norrut går färden mot naturreservaten Kumlan och Drakamöllan. Mestadels lättlöpta grusvägar men några fina stigar i skogen leder oss till vätskekontrollen bredvid Drakamöllans Gårdshotell vid 29km. Lena har fått några blåsor på fötterna och passar på att få dem omplåstrade.
Vi får det sista vattnet som fanns på kontrollen. Undrar hur de löpare som vi joggat förbi kommer att klara sig utan vätska. En handfull löpare som brutit väntar på transport från kontrollen. Den småkuperade banan börjar skörda sina offer. Jag och Jonas är glada och fräscha. Lena är glad men lite sliten men kämpar på.
Efter vätskekontrollen vänder banan söderut över böljande backar. Banans vackraste avsnitt! Snart närmar vi oss Piratens parkering och tar oss vidare över Brösarps norra backar mot Vantalängan igen.
Nu är Lena rätt sliten men efter en liten viskning från mig om vad som skall ske efter målgång biter hon ihop och kämpar vidare framåt. Vi växlar gång med löpning och snart är vi i Hallamölla igen. Nu är det bara 4,5 km kvar. Snart hemma!
När vi närmar oss slottet möter vi många löpare som är på väg hemåt och vi får många uppmuntrande hejarop. Uppför de sista trappstegen på baksidan av slottsgården. Väntar in Jonas och Lena. Springer mot målet hand i hand och passerar mållinjen efter drygt sex timmars njutning.
Det är nu Lena faller på knä.
-Vill du gifta dig med mig, frågar Lena.
-Ja, svarar en något överrumplad Jonas.
Jubel och hejarop inramas av en smällande champangekork och vi skålar för kärleken.
Alla är glada och lyckliga!
Jonas och Lena är lyckligast!
Ett fantastiskt slut på en härlig dag i den Österlenska naturen :-)
