...eller hur man roar sig i sex timmar i och kring en före detta soptipp i norra Lund.
Vädret blev som utlovat riktigt varmt och inte ett moln syntes på den klarblå himlen. Som tur var blåste det en vind från öster som gav lite svalka på de högsta topparna.
Banan för ultran det vanliga backiga 2,5km-varvet kompletterat med nästan 2km plattlöpning. Totalt mätte ett varv 4320m och hade strax över 100höjdmeter.
Mitt mål för dagen var att göra 10 varv. När jag nämnde det för Cilla, när vi tog oss de sista hundratalet meter från parkeringen till tävlingscentret, sa hon - Minst! med ett leende. Undrar om hon redan hade kollat in motståndet i damklassen, tänkte jag.
Jag hade bara målet att överleva de 10 varven i hettan. Värme är inte min bästa vän men jag hade lovat mig själv att inte låta den vinna i dag.
Jag hade med mig en stor kylväska med ca 5 kg is för att kyla av mig med under loppet. Några tittade storögt när jag kom släpande på min säckakärra fullastad med allt som kunde behövas men jag brydde mig inte. Bättre att vara förberedd och ha några extra saker med sig än att sakna något under loppet.
Vid varvningsområdet, där vi ultralöpare hade våra saker, samlade sig de ca 40 löparna som skulle ge sig i kast med loppet. Vi var 7 löpare från Scania Road Runners som skulle ge oss i kast med de 6-timmarna på backarna. Thom var skadad men bistod som support vid varvningen och hade en stor låda med krossad is med sig som skulle visa sig vara guld värd.
Snart var allt iordningplockat och alla hade hälsat på nya och bekanta ansikten och det började dra ihop sig till start. Givetvis gick starten nedanför den längsta backen så det var bara att ge sig ner för lite info innan start.
Efter några ord från Sara från Lunds OK så var det dags...10, 9, 8, 7....3, 2, 1, 0, och vi var iväg.
Tror det bara var på det här varvet som jag sprang uppför backen efter start/stämplingsorådet men när den blev brantare blev det några gåsteg. Försökte komma in i en bra rytm utan att bli för andfådd. Efter ungefär halva det backiga varvet vek vi av på den plattare fram o tillbaka-delen. Den biten hade jag sprungit många gånger med Coach K Runners. Trevligare än vad jag trodde att springa fram o tillbaka. Man mötte ju ledarna och kunde heja på varandra.
Ut o vända och stämpla och sedan tillbaka till backarna igen och den avslutande kilometern innan man var tillbaka vid startplatsen igen.
Gång uppför backen till depån. Dricka lite och blöta wettextrasan som jag hade under kepsen.
Så här fortsatte det.
De första varven gick bra men jag tror det var på fjärde varvet som jag började känna av värmen. Då fyllde jag en sleve med is och kylde ner mig omväxlande på huvudet och handlederna innan den fick hänga på ryggen, över tröjkanten som en ryggsäck och smälta och avge sin kyla. Skönt! Detta blev modellen för de återstående varven. Isen hann ganska precis att smälta på ett varv.
Tror att det var på femte eller sjätte varvet som jag fick släppa Cillas sällskap. Jag kunde inte hålla hennes tempo i värmen men jag tröstade mig med att jag nästan säkert skulle klara av mina tio varv.
Energin fungerade fint under hela loppet. Hade mitt löparbälte från Naked där jag stoppade en ny 33cl petflaska med sportdryck från High5 i bakre fickan vart annat varv. Utöver det drack jag Cocca-Cola, fruktdryck och proteinmilkshake vid varvningarna. Någon enstaka gång tog jag några bitar melon men apelsinklyftorna och mackorna förblev orörda. Utöver detta så drack jag vatten längs banan, nästan på varje vattenställe.
När vi som sprang ultran varit ute i 4,5timmar startade de som sprang 5km loppet. Helt plötsligt blev det fullt av löpare på banan. Lite kul faktiskt för med löparna kom det hejande publik. Helene, Lena, Micke, Barbro, Max, Ola, Åsa, Per, Agneta med flera såg jag då och då. Några skulle springa själv medan andra bara ville heja och se hur det gick för oss som kämpade. Lite svårt att ge den creed som de förtjänade när jag samtidigt försökte hålla koncentration och focus på de sista varven.
Klockan sju startade de som sprang 10km-loppet och ännu fler löpare stormade ut på banan men det gick ganska bra att samsas. De var snälla mot oss som kämpat i minst fem timmar nu.
Med ungefär trettio minuter kvar fullbordade jag mitt tionde varv och hade därmed klarat min målsättning. Det var precis som om luften gick ur mig och kilometern efter varvningen kunde jag inte förmå mig att springa. När jag för sista gången närmade mig den plattare delen av banan kom jag igång med något som kunde liknas vid löpning. Väl ute på platten kom Cilla ifatt mig och vi hade sällskap en bit. Cilla låg tvåa i damklassen och ett varv före mig. När jag behövde ta några gåsteg fortsatte Cilla att springa men jag såg henne framför mig och började springa igen. Nu var det bara några minuter kvar innan klockan slog åtta och de sex timarna var till ända. Både jag och Cilla hann fram till den sista funktionären innan den backigare delen började och stämplade ut och kramade om varandra. Nu var det bara att bege sig till mål och göra den avslutande stämplingen för att resultatet skulle registreras.
En lite lång väntan blev det innan prisutdelningen satte igång.
Scania Road Runners vann lagtävlingen med längsta sträcka.
David Rydstedt från klubben kom tvåa i herrklassen och Cilla blev slutligen tvåa i damklassen.
Själv sprang jag kortast av klubbkompisarna på de sex timmarna men jag är nöjd ändå att ha klarat av 47625m i värmen och på den ganska kuperade banan.
