Då var det dags att göra mitt första tidslopp.
Vet inte vad det var som fick mig att anmäla mig efter att Lotta i Scania Road Runners hade lagt ut en blänkare om loppet på Facebook.
Var det utmaningen att göra något jag aldrig gjort eller kanske att det var ett så litet lopp och vi verkade bli ett bra gäng från klubben...
Hur som helst nu var det dags. Vi var fem stycken från Scania Road Runners som tog oss mot Köpenhamn på lördagsmorgonen. Jag, Lotta, Agneta och Henrik tog tåget vid 7 från Lund och Per tog sig på egen hand till starten för loppet.
Efter en knapp kilometers promenad från Østerport station var vi framme vid Sortedams søen där vi såg depåtältet på håll bland träden. Här skulle det alltså springas runt, runt i 12 timmar...
Banan gick i en åtta runt dammen och var 2275m lång. Många varv skulle det bli...
Nummerlapparna hämtades och klubbflaggan sattes upp och alla förberedde sig för start.
Snart dags men först var vi tvungna att ta en snygg bild på oss :-)
Efter en kortare racebriefing var det dags att ta oss de få stegen till startlinjen för att ta oss an dagens uppgift.
Den kortaste nedräkningen till start som jag varit med om. 3, 2, 1 GO! Banan låg framför oss och det bar iväg.
Jag hade ingen riktig plan på hur jag skulle ta mig an loppet. Tänkte att jag går ut i ca 6 minuters tempo de första två timmarna så att jag hinner att fundera ut en plan.
Allt kändes ganska bra. Första varvet snart avklarat och sprang lugnt förbi depån. Ingen idé att stanna än. Startade med väst där jag hade en flaska med sportdryck som jag kunde smutta på.
12 timmar är lång tid när man har det framför sig. Tankarna började snurra och jag funderade på vad som skulle vara rimligt att hinna springa. Kände mig inte i allra bästa form men jag hade ju sprungit drygt 90 km tidigare på någon timme kortare tid så det fick bli målet.
90km är 40 varv!
40 varv är också ganska mycket när man har det framför sig. Påminde mig om att jag hade två alkoholfria öl i kylväskan. De fick bli min belöning under dagen. En öl var fjärde timme när jag ändå tänkte byta tröja och solskärm. 5 minuters extra paus och få lov att sitta på bänken vid klubbflaggan, det var min morot.
För att hinna 40 varv på 12 timmar behöver man springa knappt 3,5 varv per timme. Efter ca två timmar började jag att prova mig fram till hur jag skulle ta mig an varven för att kunna hålla ett så jämnt tempo som möjligt. Jag hade koll på varvtiderna på klockan och hade sett att jag gjorde varven på 14-15 minuter i början av loppet. Testade att gå på de fyra "kortsidorna" på varvet och springa på långsidorna. Hamnade då på varvtider mellan 17 och 18 minuter vilket jag trodde skulle bli optimalt och som jag kände att jag skulle kunna hålla i princip hur länge som helst.
Efter de första två timmarna åkte västen av och jag började istället förse mig från depåns energi. Varje varv tog jag en mugg sportdryck och en mugg cola. Emellanåt slank det ner någon banan, lite chips och några bita godis.
Helt plötsligt hade fyra timmar gått och det var dags för tröjbyte och en öl. Riktigt härligt att sitta ner de fem minuterna som jag bestämt. Uppfriskad men lite lätt nödig efter ölen var jag tvungen att ta ett toastopp på nästkommande varv också.
Strax innan sex timmar upplevde jag det som rätt tungt. Kämpade mig runt i mitt ganska makliga tempo och tyckte att tiden gick jättelångsamt. Förutom några kortare stunder när jag passerat Agneta och Lotta så har jag sprungit själv. Nu ser jag en tjej framför mig som verkar ha det sämre än vad jag har. Vet att hon springer 6-timmars och tänker att hon kanske vill ha lite pepp och sällskap en bit.
Frågar henne hur det är. Hon svarar på bredaste Köpenhamnska - Det är kriiis! Frågar henne om hon vill ha sällskap en bit och det vill hon. Försöker småprata lite och vi förstår väl varandra till 75%. Inte så lätt när man är lite trött och lite flåsig. Vi har sällskap varvet runt men vid depån lämnar jag henne bakom mig.
Ett varv till och det har gått sex timmar. Halvvägs nu! Nedförsbacke! Nu räknar vi ner!
Försöker på alla sätt få tillbaka energi. Kroppen är inte så farligt trött men knoppen är inte så pigg. Runt, runt är jobbigare än vad man tror... Fantiserar om skog, härliga gåbackar och vindlande stigar.
Mitt i alla dessa tankar så dyker Lena och Edit upp på banan. Även om Lena hade hintat om att hon kanske skulle komma så hade det helt fallit bort från mitt minne. Så glad jag blev när jag fattade att det verkligen var de som kom gåendes på grusgången. Kramar och pepp gjorde gott och de stannade kvar längs banan i ett par varv och gav mig extra energi.
Vid varvningarna i depån försöker Lotta och Agneta peppa mig men jag fräser mest ifrån och är inte så mottaglig även om jag innerst inne är glad för deras omtankar.
Åtta timmar närmar sig. Snart dags för tröjbyte och ölpaus igen. Två varv till innan det är dags. Fortfarande förvånad men glad över att jag håller samma tempo fortfarande. Runt 18minuter ser jag på klockan varv efter varv. Bra! Jag kan unna mig fem minuter på bänken och en öl.
Bara fyra timmar kvar! Har klarat av drygt 60km nu så planen ligger fortfarande fast. 40 varv och lite till...
Räknar och räknar men är hela tiden osäker på om jag räknar rätt. När 10 timmar passerats börjar jag få ordning på räknandet. Dubbelkollar i depån hur långt jag har kommit. Man kan ju aldrig vara säker på om klockan visar helt rätt men det gjorde den den här gången. Tror mig hinna drygt 6 varv till och kan börja räkna ner. Ger mig ut på banan igen efter att ha tagit på mig en vindväst. Det börjar bli kallt när solen går ner.
Rullar på som innan. Lite tyngre att komma igång efter gåpauserna men det går. Känner att energin kommer att räcka. Bara en timme till. 3 varv! och lite till...
När jag kommer till depån på mitt sista hela varv är det knappt 5 minuter kvar tills tutan kommer att ljuda och markera målgången för 12 timmars löparna. Jag springer rakt förbi depån och hör Lottas och Agnetas hejarop när jag ger mig ut på mina sista metrar på loppet.
Tutan ljuder högt över dammen och jag stannar på målsignalen och pustar ut. Tittar bakom mig och ser Per. Han är bara några tiotal meter bakom mig men det betyder att han har sprungit nästan ett varv mer än mig. Vi vinkar till varandra och ropar gratulationer. Nu ska vi bara vänta in att de kommer med mäthjulet och avgör hur långt vi kom på sista varvet. Efter några minuter kommer killen med mäthjulet och skriver ner våra resultat och vi kan ta oss tillbaka till depån en sista gång.
Nu går det inte snabbt och ombytet till torra kläder tar en evighet men till sist har jag fått ordning på både mig själv och alla mina grejor.
Ingen medalj i det här loppet men på danskt maner serveras det målgångsöl och så fick alla som gick i mål en snygg filt.
Till sist gav vi oss i väg mot tågstationen för hemfärd. Någon måste ha dragit om Köpenhamns vägnät medan vi sprang för jag kom inte alls ihåg att det var så långt mellan stationen och dammen i morse...
