Det var inte meningen. Hade ju bestämt att bara springa 45 km men några veckor innan start ändrade jag mig. Nu var det 90 km som gällde!
Vi samlades ett helt gäng av löpare redan på torsdagen innan loppet och bodde hos Peter Held, ordförande i Söderåsens FK, i Högstrand ca 20 minuter från startområdet i Berga by.
Grill vid Västerdalälven på torsdagskvällen och kortare morgonjogg i terrängen runt Peters gård på fredagsmorgonen blev början till uppladdningen innan vi begav oss iväg för att hämta nummerlapp och startpaket i Berga by.
Efter att ha krupit i säng tidigt på fredagskvällen ringde klockan redan 02:30. Kändes som man knappt hade sovit alls men nu var det dags. Traditionsenlig frukost med risgrynsgröt och mjölk intogs och racekläderna åkte på.
Vi åkte mot Sälen strax innan 04 och var framme vid starten ca 04:20. Träffade en del folk från Lonesome Runners och andra som jag känner. Henrik Rosencrantz, bror till en av mina bästa löparkompisar, dök också upp och vi önskade varandra lycka till.
Tiden flög iväg och snart var det bara minuter kvar till start. Starten gick i lätt duggregn, med marschaller och pampig musik. Klart stämningsfullt! Ståpäls!
De första kilometrarna går ganska brant uppför på asfalt. Marie och jag hade bestämmt att springa ihop och att försöka komma in under 11 timmar som är medaljtiden för damer. Tempot blir lite snabbt i början och vi går lite för att hålla igen lite.
Efter ca 3 km planar det ut och snart är vi framme i Smågan. Maries mage gör sig påmind och jag väntar på henne medan hon går på toa.
Från Smågan och till Mångsbodarna, ca 15 km, är det teknisk single track i skogen. Massor av rötter, sten och spänger då och då. Många verkar ovana vid terräng och tempot är riktigt lusigt ibland. Alla springer på en rad på den lite vattensjuka marken. Toabesök för både mig och Marie i Mångsbodarna. Jag äter pannkaka och dricker sportdryck. Maries mage protesterar och hon börjar känna av löparknä.
Efter Mångsbodarna blir det löpning på skogsvägar och på tungsprungen flis över mossarna. Ut i skogen igen. Minst lika tekniskt som innan. Det tunga underlaget börjar suga i benen.
Snart framme i Risberg efter 34 km. Blåbärssoppa och bulle innan vi fortsätter mot Evertsberg. Tror att det var någonstans här, på vägen mot Evertsberg, som vi sprang ifatt Henrik. Omväxlande single track, skogsväg och backig grusväg. Snackar med Henrik medan vi springer. Snart börjar Maries knä göra mer och mer ont och hon tycker att hon sinkar mig. Jag säger till henne att tiden inte spelar någon roll för mig om hon behöver mig för att lättare ta sig i mål. Efter lite överläggning kommer vi överens om att det är ok att vi delar på oss. Jag kommer snart ifatt Henrik igen. Håller ihop ett kort tag innan Henrik släpper och springer med Marie till Evertsberg.
Lite tungt för mig mentalt att ställa om till att springa själv men efter ett kort stopp för energiintag, sko- och tröjbyte i Evertsberg är jag på gång igen. Bestämmer mig för att målet fortfarande är 11 timmar trots att jag tror mig vara lite sen för att hinna.
Härlig nedförsbacke direkt efter Evertsberg. Bara att släppa på. Benen går av sig själv och det känns som om jag flyger fram. Känns som om jag passerar många utan att någon springer om mig.
Ungefär här börjar platser och stationer bli rätt oklart i mitt minne. Så som jag kommer ihåg det är det mest grusväg och skogsväg nu resten av loppet. Allt kretsar kring att hålla igång benen och börja springa efter varje uppförsbacke. Ja, jag går i uppförsbackarna! När jag springer kan jag fortfarande springa i 6:15-6:30/km. Försöker gå så snabbt jag kan.
Vid 30km kvar intalar jag mig att nu är det bara ett halvlångt lugnt pass kvar. Detta är strax innan Oxberg när det börjar bli lite backigt igen. Solen börjar titta fram och jag börjar äta salttabletter som komplement till min Tailwind och kontrollernas Enervit. Tar också två Alvedon här för nu är jag rejält öm i höftböjarna.
Oxberg passeras och färden går mot Hökberg. Innan Hökberg är det återigen tunga uppförsbackar och det blir mycket gång. Som tur är börjar Vasastafettlöparna dyka upp nu och med dem mera publik längs spåret. Bestämmer att jag springer alltid när det är publik oavsett hur trött jag är. Lyckas nog inte leva upp till detta helt och hållet men försöker.
Hökberg passeras och bara 19 km kvar. Det börjar bli varmt i solen nu. Fortsätter med salttabletter och dricker på alla stationer och kompletterar med Tailwind. Känns bra i magen och jag har fortfarande bra med energi men benen är grymt trötta nu. Börjar bli svårt att springa utför nu och ibland får jag till och med ta gångpauser när det är platt. Kämpar på oförtrutet och springer om ganska många trötta löpare. Några springer om mig också. Efter ett tag fattar jag att det är samma löpare som jag springer om och blir omsprungen av hela tiden. Vi tar gångpauser vid olika tidpunkter bara...
Sista kontrollen passeras och jag blir lite tårögd när jag ser skylten med Mora 9 km. Ensiffrigt! Detta kommer att gå! Börjar försöka räkna ut min sluttid och hur jag än räknar börjar jag förstå att jag kommer att klara 11 timmar som var målet från början. Gåpauserna kommer oftare och jag får kämpa för att komma igång och springa. Väldigt överraskad över att jag fortfarande klara att hålla ca 6:30/km när jag springer. Gör minst ont att springa i den farten men så fort jag ökar eller det kommer en uppförsbacke så sticker pulsen och jag får gå en bit. Springer 5-600meter i taget nu, sedan gång 200m. Så håller jag på för att ta mig fram och kilometermarkeringarna visar sakta men säkert lägre siffror.
Grymt tungt men nu hör man speakern i Mora. 1700 meter kvar och jag passerar idrottsanläggningen. Får gå lite förbi campingen. Kommer in i bebyggelsen i Mora. Ser var jag ska svänga vänster in på upploppet. Nu ska jag springa resten. Kan inte vara mer än 500m kvar. Ökar takten. Ser några bekanta ansikten i publiken. Applåderna värmer och jag brister ut i ett stort leende och ger fotografen tummen upp när jag passerar mållinjen.
I mål på 10:44:06!
Jag klarade målsättningen med mer än en kvart!
Så nöjd!
Torkar tårarna och får medalj och finishertröja. Kramar i massor från Söderåsarna och Andrea och Jessica från Lonesome Runners. Går som i en dimma för att hämta min väska. Hittar Söderåsarna och får på mig torra kläder. På något sätt tar jag mig till matbespisningen. Efter 90 km smakar köttbullar med brunsås och massor av lingon himmelskt. Potatis smakar inte bra! Dricker nog två litet måltidsdryck och börjar hämta mig.
Tar emot Marie senare vid hennes målgång. Hon kämpar sig i mål ca en timme efter mig. Starkt med tanke på att hon haft ont i minst 5 mil. Träffar också Henrik som hastigast vid målet. Han har också haft det lite kämpigt men tar sig in på 11:33.
Ungefär så här var det nog med reservation för att min hjärna kan ha blandat ihop, lagt till eller dragit ifrån saker. 90 km med en massa kontroller är inte lätt att komma ihåg. Nästan lättare att springa ;-)
Grymt nöjd är jag i varje fall!
