Då var det dags för långlopp igen!
Valde att övernatta mellan fredagen och racedagen på lördagen i Halmstad. Hittade ett Airbnb bara ett par hundra meter från stranden i Frösakull, alldeles bredvid Tylösand.
På fredagskvällen laddade jag upp med en strandpromenad, pizza och det sedvanliga blandgodiset.
Lördagsmorgonen bjöd på en lite kylig morgon men en helt blå, molnfri himmel och en svag vind som nog kunde svalka lite framåt dagen.
Tog bilen till målområdets parkering för att åka bussen till startområdet och sammanstrålade med vänner från Scania Road Runners, Coach K Runners, Söderåsens FK och Härlövs IF. Fanns också en del deltagare från Lonesome Runners men inga som jag kände närmre denna gång.
Hallands Ultra är ett A-B lopp som börjar med att man på första 21 kilometrarna följer Prins Bertils stig, med några avstickare för att undvika asfalt, in till Halmstad slott. Därefter fortsätter man 6-7 km längs Nissan innan banan viker av mot skogen och den stentuffa avslutningen.
Hur gick det för mig då?
Efter att bussen släppt av alla löparna vid startplatsen, nummerlappar och chip hade delats ut och toakön försvunnit samlades dagens 172 löpare till start.
Nedräkning, applåder och glädjetjut när starten gick och vi fick ge oss ut i naturen. Härligt och lättlöpt tog vi oss från skogen ner mot Tylösands stränder. Banan går här på grusstigar med enstaka stenhällar som det gällde att se upp för så att man inte fick se marken i närbild.
Tempot var precis som jag ville ha det, ca 6min/km, och det småsnackades gött i leden.
Första vätskekontrollen passerades vid 11km och sedan bar det av på en liten avstickare med lite mera trailig stig uppför spritkullen.
Kring 15km började jag känna att det skulle vara skönt med ett toabesök. Som tur var finns det toaletter med jämna mellanrum längs stranden och jag visste att det bara var ett par km till nästa. Snabbt in och snabbt ut. Tog nog ändå 4-5 minuter men skönt att slippa det besväret.
Lätt och fin vände jag upp längs Nissan mot nästa kontroll vid 21km på slottsbron i Halmstad.
Banan fortsätter längs Nissans södra strand och fortfarande känns allt lätt och fint. Efter ett tag blir det smalare singeltrack och löpning lite på skrå tills vi kommer ut på ett par km grusväg innan kontrollen vid 30km nås.
Här tar jag en lite längre paus och fyller på vattenflaskorna och äter av allt som bjuds. Godis, chips, apelsin och cola.
Fortsätter på grusväg på vår väg mot målområdet. Vet inte om jag har startat för snabbt eller om bara orken inte räckte riktigt idag. Började i varje fall känna mig lite trött i benen nu. När vi kommer fram till första spurtpriset tar jag den 2 km långa sega backen mestadels gående för att spara kraft.
Vid 36 km kommer vi fram till målområdet. Inte för att gå i mål utan för att gå ut på den sista 14 kilometer långa rundslingan i skogen. Rätt sliten när jag ger mig ut men lufsar i varje fall på. De brantaste backarna går jag i nu. Springer där det är platt och försöker springa i nedförsbackarna utan att för den skull riskera att vurpa bland alla stenar.
Terängen blir bara mer och mer utmanande för mina allt tröttare ben men samtidigt är det underbart vackert på sina ställen.
Vid 42 km kommer vi fram till dagens andra spurtpris, spybacken. Det är inte tal om att spurta för min del, bara ta mig uppför. Den rejält branta backen avslutas av en lång trappa innan man är uppe på toppen av åsen. Bryr mig inte ens om att snegla på utsikten. Har bara en tanke nu. Kämpa mot mål. Ett steg i taget!
På något sätt tar jag mig fram till sista vätskan. Stoppar i mig några dextrosol och ger mig i väg på de sista kilometrarna. Har en löpare 50-100 meter framför mig hela vägen in i mål. Han fick bestämma takten. När han gick då gick jag. När han sprang då sprang jag.
När klockan närmar sig 49 km börjar jag fundera på om jag inte borde höra speaker eller röster från målområdet snart men jag hör ingenting, bara mina egna steg och andhämtning. Börjar dock känna igen mig. Detta är ju stigen till vätskekontrollen vid 36km! Kan inte vara långt kvar nu. Ser sista svängen och sedan målet. Härligt med alla som applåderar när jag springer i mål.
Fick kämpa en hel del mer än vad jag trott för att komma in under min måltid på 6 timmar men jag klarade det! 5:51:42 blev min tid.
Ett fantastiskt fint lopp. Bra organiserat, massor av goda grejor på vätskestationerna och vänliga och hjälpsamma funktionärer. Tuffare bana än man kan tro när man tittar på banprofilen.
Några av löparvännerna för dagen. Eva Berg till vänster och Collette Coumans, 4.a i damklassen, till höger.
